När jag ändå är här...

Min sommarduk är helt klar och har använts. Det vart fransar...

Jag är supernöjd!

Sen har jag växtfärgat lite. Första gången i mitt liv, tror jag. Fast jag har starka minnen av att jag varit med min mor och mormor och plockat, samlat hundloka till mormors växtfärgning. Synd att jag inte kommer ihåg någon väv av det.

Här är det Gullris och Johannesört.

Nu börjar jag med en ny grej här...

Böcker!

Finns det något underbarare än att få försvinna in i en bra berättelse/bok?

Ja, jo, att måla är ju rogivande på sitt sätt och kan vara helt, helt avkopplande ifrån allt annat. Och visst mitt skapande i garn, stickande, virkande med mera är ju också lugnande på sitt sätt, för inte talande om allt annat skapande....

Men alltså böcker, dessa älskade böcker...

Jag plöjer, ja, plöjer den ena efter den andra. Inte så att jag bara läser böckerna utan vidare, utan oftast berör de mig mycket och det gillar jag!

Ibland kan jag känna mig både utpumpad och euforisk efter att ha läst ut någonting. Och ibland stannar jag till och låter det jag nyss varit med om i en bok få vila, sjunka in ett lite, eller längre, tag. Samtidigt måste jag erkänna att jag är en periodare av stora mått! Ibland är det längre eller kortare uppehåll ifrån läsandet, även om det är länge sedan jag hade ett uppehåll nu. Men det beror mycket på hur jag för övrigt mår. Jag har märkt att när jag mår riktigt dåligt så är det inte alltid att jag orkar läsa, eller ge mig hän på det vis jag vill kunna göra. Fast det stämmer inte alltid, i höstas när jag mådde riktigt dåligt flydde jag snarare in i berättelsernas värld än att undvika dem. Så det kanske beror mycket på vilket sätt jag mår dåligt på .


Nu tänker jag i alla fall göra någonslags recension på det jag läser här på bloggen, så här kommer den första och den sista bok jag precis läst färdigt...


Jag har läst, På andra sidan solen av Maria Ernestam

En av vår tids bästa författare, enligt mig. Och säkert av flera. Och jag måste verkligen skriva att det här är en riktigt bra bok, kanske hennes bästa. fast det är oerhört svårt att rangordna hennes böcker, de är alla riktigt bra på olika sätt.

Den här handlar Viola som med sin familj fått låna ett hus i Skåne av sina svärföräldrars bekanta, under ett påsklov. Detta för att vara närmare sin svärmor och maken Axels mor som sedan en tid tillbaks bor på ett ålderdomshem i närheten.

Svärmodern är mer och mer påväg in i dimmornas värld och när Viola och Axel besöker henne träffar Viola Lea, eller Linnea som hon egentligen heter. En annan kvinna boende på hemmet, en kvinna med ett innehållsfullt liv som missonär i Kina. Viola och Lea får en jätte fin kontakt och Lea ger Viola några noveller som hon tycker att Viola ska läsa. Och dessa noveller ger en mystisk, magisk och otäck skilldring av Leas liv. Samtidigt som de på sätt och vis speglar Violas liv som inte är det allra bästa just som detta sker.

Läs den!

Efter denna är Själars osaliga längtan